Så svarar SIS på krisen

Hej Annika Andreasen, vd på Svenska institutet för standarder. Ni är en ideell förening som arbetar på uppdrag av era intressenter och ni tillhandahåller standarder och projektleder standardiserings­arbete i Sverige. Ni agerade snabbt i våras när covid-pandemin slog till, genom att tillhandahålla ett 40-tal standarder kostnadsfritt för att underlätta för produktion och tillgängliggörande av personlig skyddsutrustning, medicinteknisk utrustning samt samhällsberedskap i coronakrisen. Kan du berätta mer?

foto: Peter Cederling

-Till följd av krisen beslutade SIS tillsammans med kollegor inom Europas standardiseringsorgan CEN och internationellt genom globala standardiseringsorganet ISO att situationen krävde exceptionella insatser. Därför gjorde vi det möjligt för alla att kostnadsfritt få tillgång till ett 40-tal standarder med bäring på personlig skyddsutrustning, medicinteknisk utrustning och samhällsberedskap. Man kan läsa standarderna via vår hemsida. Reaktionerna har varit mycket positiva och vi är glada över att få möjlighet att bidra i en så svår situation. 

Berätta, under våren hur har pandemin påverkat SIS och vad har ni gjort åt det?

-Sedan mitten av mars har SIS verksamhet bedrivits på distans. Detsamma gäller våra kollegor i Europa och internationellt som också bedrivit standardiseringsarbetet digitalt.

-Vi driver standardiseringsgrupper som utvecklar standarder med ca 5.000 deltagare och experter och vi säljer standarder i Sverige.  Allt detta har vi nu kunnat genomföra helt på distans och digitalt på ett effektivt sätt, vilket jag är glad och stolt över. Vi kan inte dra alla slutsatser ännu, men en effekt vi ser är att något fler deltar i utvecklingen av standarder inom vissa sektorer. I sektorer där permitteringar och varsel gjort sig påminda ser vi inte samma positiva utveckling, vilket är naturligt. Digital utveckling inom standardisering är viktigt. Vi kan inte utveckla standarder utan våra deltagare. Det är enklare att delta digitalt, tar mindre tid och kostar mindre då inga resor krävs.

Vilka hinder eller problem under utbrottet – i Sverige och i ert internationella arbete – har ni upplevt? Ser situationen likadan ut idag eller har det uppstått ett ”nytt normalt” läge?

-Verksamheten har kunnat fortsätta på ett väl fungerande sätt tack vare digitala verktyg, engagerade deltagare, medlemmar och medarbetare som alla anpassat sig väl. Men den spontana interaktionen mellan kollegor är viktig och det är förstås något vi saknar. Att vi inte har kunnat genomföra seminarier och utbildningar i våra lokaler har också påverkat vår verksamhet.

-Internationellt har vi varit väl koordinerade, i synnerhet när det gäller tillhandahållandet av kostnadsfria standarder vilket varit gemensamma beslut mellan medlemsländerna inom både ISO och CEN. Vi har också en särskild grupp för att koordinera, hantera och hålla oss underrättade om initiativ som sker i olika länder i en hög takt just nu, främst är det bevakning på Europa och Kina.

 

Framtidsspaning: Vilken effekt tror du att coronakrisen kommer ha på SIS och ert arbete på längre sikt? Positivt och negativt?

-Vi tror att SIS insats under våren gällande personlig skyddsutrustning, medicinteknisk utrustning och samhällssäkerhet kan öppna upp ögonen för vår verksamhet och för nyttan av standarder speciellt för de som inte haft kontakt med oss tidigare. Samtidigt ökar tempot i sedan tidigare viktiga områden som hållbarhet, transporter och digitalisering.

Pandemin har forcerat en digitalisering som kommer förändra vårt arbetssätt och vi kommer fortsätta att göra det lättare att delta i vår verksamhet. Mötet mellan människor är dock viktigt så ibland behöver vi ses, bygga relationer och skapa förutsättningar för kreativa lösningar. Just nu saknar många sina kollegor.

 

Till sist, vilken typ av stöd från Swecare tror du behövs framöver?

-Swecare får gärna fortsätta ordna digitala möten bland medlemmarna och med externa aktörer, gärna i mindre grupper. Detta skulle underlätta nätverkandet, vilket är en utmaning med distansarbete och många saknar.

-Ett ökat engagemang inom standardisering inom hälsa, vård och omsorg kan bidra till att en nationell kapacitet att hantera frågor som rör tillgång på produkter och utrustning som är viktig inom hälso- och sjukvård.  Samtidigt skulle det stärka svensk konkurrenskraft och underlätta för olika industrier och professioner att hjälpa varandra i kriser.

-Standarder är ju ett universellt verktyg som stöder samverkan mellan olika sektorer och branscher. En ökad samverkan kring hur vi kan hantera framtida kriser och hur standarder kan bistå i en sådan situation är något jag vill diskutera med Swecare ytterligare.