Skilda världar när hälsa ska exporteras

Det var fullsatt när Stockholms Handelskammare bjudit in till frukostseminarium om hur hälsa kan bli nästa svenska exportsuccé. Eftersom temat och de inbjudna talarna handlade om export i en bred mening var det viktigt att börja med definitioner. 

Swecares egen Nima Jokilaakso, började därför med att beskriva exporten som 2 väsensskilda verksamheter och hur förutsättningarna för dessa också markant skiljer sig åt. Eftersom titeln främst syftade på det som ofta kallas vårdexport användes detta som en grund, men jämfördes med exporten av det som är ”klassiska” life science och healthcare produkter och tjänster. 

Terminologin kring vårdexport och innehållet har en politisk dimension som gör att det inte enbart är de vetenskapligt erkända definitionerna som är relevanta. Vårdexporten är enligt de sk. ”care-bolagen” kompetensöverföring och försäljning av tjänster inom hälso- och sjukvård på en internationell marknad. Detta innefattar allt från offentlig och privat svensk vård av utländska patienter i Sverige eller utomlands (dvs. i akademisk mening medicinturism) men också utbildning av utländska vårdpersonal i Sverige eller utomlands, samt rådgivningstjänster och drift av utländska sjukhus. En sådan här bred definition på vårdexport inkluderar ofta i debatten även hälsoturism. 

Problematiken som diskuterades flitigt av publiken och panelen är den politiska dimensionen, där både termerna som innehåller ordet ”turism” anses ofint, då det i första hand skapar associationer till spa, wellness, skönhetsvård som hälsoturismen innefattar, till rika shejker som åker ”gräddfil i vården” i fallet med specialistvård som medicinturismen innefattar och även i vissa fall till Göran Perssons definition på socialturism. Vidare lyftes frågan om vinter-i-välfärden-debatten upp som en aspekt som gör att care-bolagen hellre använder sig av definitionen vårdexport även i de fall det handlar om medicinturism även om det kanske inte är vetenskapligt korrekt terminologi.

Så har ord och politik betydelse? Absolut, då jämförelsen med exporten av klassiska Life science och Healthcare produkter och tjänster dvs. det som privata bolag producerar och säljer är markant.

Sverige ligger både efter inom vårdexport och de fåtal care-bolag som finns på de svenska universitetssjukhusen och landstingen omsätter bara 0,1 % av den globala marknaden och har ca 10 st anställda vardera och mottar hundratals patienter årligen, så är Sverige fortfarande ett ledande land inom Life science och Healthcare produkter och tjänster, och står för 7 % av Sveriges totala export och enbart medtech-branschen har ca 20 000 anställda.  Dessa verksamheter har helt enkelt olika förutsättningar, för medan vårdexporten i Sverige är ifrågasatt och ingen nationell plan finns för den i samma sätt som jämförbara länder i Europa som varit framgångsrika inom vårdexport så har life science branschen ett gott stöd. 

Niclas Jakobsson, på Socialdepartementet lyfte upp att medan en nationell plan saknas för vårdexporten så arbetar både Socialdepartementet och Swecare tillsammans med att främja både vårdexporten och exporten av Life science och Healthcare produkter och tjänster. Att stödet för verksamheten funnits sedan innan och att den sittande regeringen dubblerat sin finansiering för det exportfrämjande arbetet inom området. Vidare beskrev han att frågan är viktig hos flertalet statsmän och att det behövs då det som sagt finns stort motstånd i dessa frågor.

Så vad består motståndet i kan man ju undra? -det finns ju såklart både okunskap och ideologiska anledningar men främst är det ett koncept som kräver en del pedagogisk kunskap att förklara att det inte är ett nollsumme-spel där någon vinner på en annans bekostnad utan att båda parter kan tjäna på upplägget. 

Det var även spännande att höra Paula Hassoon, vd Global Pharma Consulting lyfta regioner med stor tillväxtpotential såsom MENA, särskilt gulfstaterna och Irak som framtidsmarknader för svensk vårdexport. Precis som hon förklarade kan det för enskilda bolag vara värt att titta längre än de traditionella marknaderna i Norra Europa och USA som står för den största delen av marknaden idag. Förutsättningarna är helt enkelt fortfarande goda men en kraftsamling behövs.