Fler intressanta sessioner och möten har det varit idag. På morgonen delade vi på oss, och Anna gick på ett seminarium om hur man skapar "enabling eco-systems" för bättre sjukvård. Olika aspekter av marknadssystem togs upp, såsom stödjande funktioner (infrastruktur, information mm) och reglering (lagar, standards och informella normer och värderingar som styr). Marknaden i dessa länder är ofta fragmenterad, med offentliga och privata kliniker och sjukhus, apotek, informella mottagningar, NGOs och hälsoarbetare baserade i byar. Vikten av sjukvårdspersonal och att minska olika typer av brain drain, bl a genom att bidra till bättre arbetsförhållanden och mer utvecklande sysslor, togs också upp. Mycket innovationer pågår, inom t ex franchising, innovativ finansiering, m-hälsa mm. En slutsats är att marknadssystemet måste harmoniseras så att allas intressen tas till vara på bästa sätt. Vi fick också höra lite om den decentralisering som pågår i Kenya, vilket bl a innebär att upphandling av mediciner kommer ske på lokal nivå, i Kenyas 47 "counties", och om ny lagstiftning som är på gång, t ex att medicinteknik, som tidigare varit i princip oreglerat, kommer att regleras i en ny myndighet, som samlar medicinteknik, läkemedel, förbrukningsvaror och laboratoriematerial.
Patrik och Timothy Musila, ansvarig för PPP på MoH Uganda
Patrik gick på en session om "Innovation in Public Private Partnerships (PPP)". Tills för några år sedan var det mycket svårt att samla privat och offentlig sektor i afrikanska länder för att diskutera hur man kan arbeta tillsammans inom hälsa. Idag finns det däremot ett tydligt och ömsesidigt intresse från privat och offentlig sektor i Östafrika (och många andra länder i regionen) att arbeta med PPP. Offentlig sektor inser att de saknar kapacitet att på egen hand tillgodose vård till hela sin befolkning och behöver samarbeta med de privata vårdgivarna, medan de privata vårdgivarna har fått en ökad marknad genom den växande medelklassen och vill nu ge vård till den stora massan, i samarbete med offentlig sektor. Dessvärre har inte PPPs levt upp till de höga förväntningarna och under sessionen framförde flera representanter från den privata sektorn att PPPs inte lever upp till sin potential eftersom regeringen saknar kunskap om näringslivet och inte ger de rätta incitamenten. Under sessionen kommer man överens om det inte går att diskutera PPPs i all evighet utan att man behöver gå från diskussion till handling. Dr Ian Clark från Uganda Healthcare Federation sammanfattar det väl genom att säga "we need to think big, but start small".
Nästa programpunkt behandlade olika modeller för ökad tillgång till prisvärd sjukvård, som även de fattigaste kan ha råd med. Mycket fokus låg på olika typer av försäkringar, från offentliga till privata. I Afrika har endast 4 % av befolkningen tillgång till sjukvårdsförsäkring, och endast 2 % om man undantar Sydafrika. I Kenya finns NHIF (National Health Insurance Fund), som nu ska kompletteras med HISP (Health Insurance Subsidy for the Poor) i en pilot för att öka de fattigas tillgång till och användning av sjukvård, och därmed till bättre hälsa inom denna grupp. Ett problem med försäkringar i många länder i Afrika är att det är ett nytt fenomen, och att många är skeptiska till att betala idag för något som de kanske kommer ha nytta av i framtiden. Att utbilda och sprida information är alltså en viktig del om man vill öka användningen av privata sjukvårdsförsäkringar. I övrigt presenterades olika innovativa sätt att lösa tillgång till vård, t ex genom att bidra till finansiering av kliniker i fattiga områden, investera i kvalitetssäkring för dessa kliniker vilket ökar förtroendet och underlättar extern finansiering, och att använda sig av mobilteknik för betalning av sjukvård. I Kenya använder 80% av den vuxna befolkningen det mobilbaserade betalningssystemet M-pesa. För att hålla kostnaderna nere är det viktigt att bl a tänka på att standardisera utbudet och arbetsprocesser och förstås att känna sin marknad och sina kunder väl.
Dr. Khama Rogo, Hälsospecialist, Världsbanken
Efter en försenad lunch var det dags för ett pass om socialt företagande och social franchising, deras roll, potential och utmaningar. Tre trender pekades ut: en ökande medelklass som önskar och har råd med bättre vård, ökad investeringsvilja från investerare, vilket stärker den privata vårdsektorn och minskade biståndspengar till staten i takt med att medelklassen ökar, och därmed minskad vikt för staten. Detta leder till en fragmentering vg finansiering, och det kan en "kameleont" som det sociala företaget kan hantera mer effektivt än rent vinstdrivande företag. Ett socialt företag, som kombinerar ekonomisk vinst med mål om social välfärd kan söka pengar både från banker och från biståndsgivare. Flera exempel presenterades, från mindre kliniker i slummen till större franchising-kedjor och väletablerade partnerskap inom mobilbaserade lösningar för försäkringar och sjukvårdsbetalningar.
Eftermiddagens sista session handlade om medicinsk turism. Alla länder i Östafrika är intresserade av detta, men för att inte bara konkurrera med varandra behöver man koordinera sig och hitta ett system för det. Idag är medicinsk turism en stor industri, många afrikanska länder spenderar enorma summor som på att skicka patienter för vård i länder som Indien, Singapore och Turkiet, liksom Europa. Dessa summor skulle istället kunna investeras i regionen för att öka tillgången till specialistvård av hög kvalitet. För att kunna lyckas behövs förstås investeringar i vården - både infrastruktur och utbildning, men även gemensamma kvalitetsstandards, internationell ackrediteringar, patientsäkerhet och att man marknadsför sig på rätt sätt.
Sist ut var en avslutningsceremoni, med sammanfattningar och tacktal. Nu är konferensen slut för denna gång. Den har varit mycket lärorik, även om medicinteknik och läkemedel i sig inte varit i fokus. Vi har träffat många intressanta personer, som vi ska följa upp med framöver. Nästa år hålls den i Rwanda, och kanske får vi då tillfälle att återigen delta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar