Bakgrunden till seminariet var den nya lag om vård utomlands som gäller sedan första oktober 2013. Lagen utgår från reglerna i EU:s patientrörlighetsdirektiv från 2011 som syftar till att underlätta för patienter att söka vård i annat EU-/EES-land. Direktivets fokus ligger på patienters rätt att i efterhand få sina kostnader täckta för vård och behandling i annat EU/EES-land. Patientrörlighetsdirektivet påverkar förutsättningarna för svenska vårdgivare att exportera vård till andra EU-/EES-länder. Den nya EU-lagstiftningen stärker rätten för patienter från andra EU-/EES-länder att söka vård här. En viktig komponent i den nya lagstiftningen är likabehandlingsprincipen som gör att en vårdgivare inte får ta ut en högre kostnad för en patient från ett annat EU-/EES-land än för en patient från det egna landet. Det innebär att landstingen, enligt regeringens proposition, måste tillämpa priserna i riksavtalet för utomlänsvård. För privata vårdgivare, som för den aktuella tjänsten saknar kontrakt med landsting, tillämpas enligt propositionen det pris som patienten och den privata vårdgivaren kommit överens om med beaktande av diskrimineringslagens förbud mot etnisk diskriminering.
[caption id="attachment_13446" align="aligncenter" width="540"]
Maria Nilsson, Socialdepartementet[/caption]Första delen av seminariet bestod av information om grunderna till patientrörlighetsdirektivet samt hur regelverket ser ut och tolkas av de ansvariga instanserna. Maria Nilsson från Socialdepartementet redovisade för patientrörlighetsdirektivets grunder. Själva syftet med direktivet är att göra det lättare att få tillgång till säker och högkvalitativ gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Tidigare har ersättning för vård till utländsk patient inte kunnat utgå till en privat vårdgivare men detta har nu reglerats med den nya lagen och dessa ska hanteras på samma sätt som offentliga vårdgivare.
[caption id="attachment_13448" align="aligncenter" width="540"]
Hasse Knutsson, SKL[/caption]Försäkringskassan är nationell kontaktpunkt för svenskar som är intresserade av att söka vård utomlands, medan Socialstyrelsen är kontaktpunkten för utländska patienter som söker vård i Sverige. Försäkringskassan är de som bedömer och tar beslut om vård som söks utomlands är ersättningsberättigat eller inte. Det kan gå till på olika sätt, antingen åker en patient "på vinst och förlust" till ett annat land, blir behandlad, betalar för sin vård och ansöker sedan om ersättning vid hemkomsten. Här finns risken att man får avslag och då får stå för det hela själv. Om man vill försäkra sig om att den behandling man sökt verkligen blir ersatt kan man söka förhandsbesked från Försäkringskassan. detta kan dock ta ett par månader men ger en större säkerhet. Man får dock fortfarande göra utlägg för kostnaderna. det finns ytterligare ett sätt att i förhand förvissa sig om att man kommer att få vården ersatt samt att Försäkringskassan står för de större kostnaderna så att man själv slipper ligga ute med pengar.
Landstingen är i sin tur de som betalar och de bistår Försäkringskassan i frågor om ersättning och förhandsbesked. SKL har en arbetsgrupp bestående av ett antal landsting som diskuterar vad direktivet har för påverkan på vården. Förra året upprättades en specifik kontaktpunkt för vårdfrågor, prislistor, läkemedel, hjälpmedel och tandvård. Allt som försäkringskassan behöver för att fatta besluten. Inget i direktivet tvingar vårdgivarna att godkänna planerad vård för patienter från andra EU-länder eller prioritera dem till nackdel för andra patienter om man inte har resurser för detta. Detsamma gäller för utomlänspatienter.
[caption id="attachment_13451" align="aligncenter" width="540"]
Michael Nordh Grate[/caption]Efter ett intensivt informationsblock om regelverken följt av paus var det dags för Stockholm Cares vd, Michael Nordh Grate att ge sin syn på direktivet. Stockholm Care är ett landstingsägt bolag som främjar export av tjänster på hälso- och sjukvårdens område. De erbjuder utbildning i Sverige för utländsk hälso- och sjukvårdspersonal samt tillhandahåller även vård för utländska patienter. Michael redogjorde för verksamheten och de stora möjligheter Sverige borde ha för att profilera sig ytterligare på det här området. Han underströk dock problemen med ersättningsnivåerna för just EU/ EES-patienter då man under inga omständigheter får ta ut högre kostnader än för en utomlänspatient. Direktivet är mycket tydligt med att det inte får ske en diskriminering på det här området. Man är samtidigt överens om att kostnaderna är högre för en utländsk patient. Inte för själva vårdingreppet rimligen, men administration, vissa utredningar, behandling av patienter från områden med betydligt högre MRSA än Sverige, tolkning etc. I dagsläget innebär EU-patienterna enligt de här synsättet att landstingen i princip går back när de tar emot patienter.
Nästa talare var Siv Schalin vd på Docrates Cancer Center i Helsingfors, ett privat sjukhus som tar emot finländska och utländska patienter i Finland. I Finland är det betydligt vanligare med privata utförare i vården, men Siv kände mycket väl igen debatten om att ta emot utländska patienter i Finland och hur betalningen för detta fungerar. Debatten ser ut på ett liknande sätt i Finland och Siv Schalin skulle gärna se ett närmare samarbete de nordiska länderna emellan för att utveckla frågor om patientimport och vårdexport.
[caption id="attachment_13452" align="aligncenter" width="540"]
Stefan Larsson, BCG[/caption]Avslutningsvis talade Stefan Larsson, managementkonsult och delägare i Boston Consulting Group med stor erfarenhet från vården, både i Sverige och internationellt. En av frågeställningarna som Stefan tog upp var huruvida vårdexporten är ett framtida hot mot vår ekonomi. Enligt Stefan kommer Sverige bli tvungna att välja om man ska satsa på att ha en riktigt bra vård där man kan utveckla vissa specialiteter och göra utrymme för att ta emot utländska patienter, något som knappt är möjligt idag med den nuvarande kapaciteten på våra sjukhus, eller om man istället ska skicka iväg patienter utomlands för vård. Att satsa på vissa områden på det viset skulle både kunna innebära lägre kostnader men framförallt högre kvalitet. Sverige har ett gott renommé att bygga på, men om vi inte bygger upp en kapacitet att ta emot utländska allt mer rörliga patienter, så gör något annat land det och då förlorar vi stora potentiella exportinkomster. För att detta ska kunna bli verklighet måste vi dock ha en sammanhållen strategi på nationell nivå för dagens situation med enskilda landsting som i princip konkurrerar med varandra gör inte detta möjligt.
[caption id="attachment_13465" align="aligncenter" width="540"]
Paneldebatt[/caption]Seminariet avslutades med en paneldebatt där presentatörerna fick svara på frågor från publiken och ge sina reflektioner över vad som framkommit under eftermiddagen. Bland annat diskuterades att de patienter som har råd har större möjlighet att söka vård utomlands och hoppas på ersättning i efterhand. Det faktum att du måste ha pengar för att kunna använda dig av möjligheten strider mot den tydliga principen om likabehandling, som är central i direktivet. Andra frågor berörde hur det fungerar för patienter som sökt vård utomlands och komplikationer uppstått efter hemkomst. Om komplikationer inträffar och patienten behöver intensivvård tex, något som kan dra iväg kraftigt kostnadsmässigt, vem står för den risken? Patienten, vårdgivaren eller Försäkringskassan? Det underströks också i debatten att direktivet är mycket nytt, endast ett par månader och kommer att prövas, utvecklas och kan komma att förändras. För att kunna ta betalt för kostnader runt mottagning av utländska patienter kan prislistorna för vård av utomlänspatienter behöva ses över.
Det var ett fantastiskt lärorikt och spännande seminarium och frågorna kommer helt säkert fortsätta debatteras. Presentationerna från dagens seminarium kan ni hitta här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar